Växtbaserad och hyvelbar ost
Jag har på sistone strävat efter att äta växtbaserad kost för min egen hälsa och för djuren. Jag skulle inte vela riktigt kalla mig för vegan. Än har jag en bit kvar, t.ex. skor är av skinn och att bara slänga dem känns inte riktigt miljövänligt. Jag sliter ur dem och så få nya skor och kläder bli djurvänligare val.
Nå väl. Svåraste har varit utelunch här i Gällivare. Jag har möjlighet att äta matlåda men det är bane med trevligt få maten lagad och komma ut från kontorsbyggnaden en sväng. Så ibland innehåller den vegetariska maten både mjölk och ägg. Jag har dock önskat få såsen bredvid så kan de som vill gegga sin mat med såsen.
SMÖR, då!! Smör är så gott. Mackorna brer jag med avokade. Annars så har jag laborerat med att göra egen smör. Det går, men ack vad det krävs tid. Så jag löste det med köpa Vegan Bredbart (på bilden). Den är god och ekologiskt. Check på den.
Ost har varit svårt att hitta något gott. Det finns ”Astrid och Apornas, Jeezey Perfekt Pizza”. Den funkar på pizza och mackor samtidigt är det så liten mängd. Osten tar slut snabbt och förpackningen går inte försluta igen. Då hittade jag ett recept som ger mycket mer ost och är hyvelbar (Hyvelbar veganost av Agnes Ytreberg).
Tillagnings tid: ca. 20 min + tid svalkning ca 1-2 timmar
Ingredienser:
3 dl naturella cashewnötter
1 ½ dl B-jäst/näringsjäst
2 tsk salt
2 krm vitlökspulver
2 krm gurkmeja
2 krm paprikapulver
8 ½ dl vatten
2 dl morötter
3 msk agar-agarpulver
6 msk citronsaft
Gör så här:
Förbered:
Mixa alla torra ingredienserna fint i en mixer.
Pressa citronsaften i ett litet glas.
Riv morötterna fint och koka upp dem tillsammans med vatten. Stäng av plattan och låt sjuda i 10 minuter.
Koka upp vätskan med morötterna, stäng av plattan. Vispa ned agar-agar och låt sjuda i 10 minuter. OBS! Vispa medans du häller i pulvret för undvika klumpar.
Nästa steg ska gå rätt snabbt. Tillsätt citronsaften och morot-agar-agarblandningen med den torrblandningen i mixern. Mixa tills det blivit en fin smet. (Det kan behövas stoppa mixern och blanda till i bottnen för att få upp de torra ingredienserna.)
Smeten stelnar ganska fort, så häll snabbt upp i burkar och låt svalna helt minst 1-2 timmar. Njut!
Slutsats: Smakar du bara på osten, är det en upplevelse. Däremot på en macka, MUMS! Nu är frågan hur blir denna ost på pizza och varma mackor? Får väl laborera vidare.
Gällivare – mitt hem?
Kära dagbok.
Sedan jag flyttade till Gällivare så har jag fått med jämna mellanrum frågan ”Trivs du här?”.
Utan tvekan har jag svarat JA.
Igår fick jag frågan igen efter att jag hade varit på tur med cykeln (10 mil) och bara av hälften var svinkalla och i motvind.
Jag svarade utan tvekan JA.
Jag hann tänka efter varför trivs jag egentligen? Jag har ju min mamma kvar i stor stan. Även om det vara piskade cykeltur så trivs jag här.
Jag får cykla utan att bli ned sprutan med spolarvätska. Jag får springa i härliga naturmiljöer. Jag blir inte stressad över att damen längs fram i kassakön gräver mynt från sin börs. Jag får njuta av snön. Jag får cykla kort bit till vänner för spontan spelkväll. Jag får träna på gymmet utan att köa. Jag kan kila ned till pizzerian och den är varm fortfarande när jag kommer hem. Jag får simma utan att trängas i poolen. Jag fått nya vänner som jag kan skratta till mig magrutor. Jag får ta bilen till jobbet utan att stå i kö. Jag bemöts av främlingar på stan och växlar ett par ord.
Många varit oroliga att jag inte trivs här. Jag har väl inte flytta till Gällivare med tvång och mot min vilja? Jag trivs så pass att jag rekommenderar Gällivare till mina vänner och familj. Det är här vi ska bo.
Nej, vintern är inte så kall.
Nej, vintern är inte så mörk. Bara att solen lyser men kommer inte över horisonten.
Nej, det är inte tråkigt här.
Nej, ….
Så jag trivs här och där jag bygger mitt bo blir till mitt hem.
ÖtillÖ Swimrun Utö 2016
Historian bakom anmälan till ÖtillÖ Swimrun Utö började på Sörmlandsleden (SUM) under ett lopp den 10 oktober 2015. Det var Sörmlandsultra 50K och där var jag för att ta revansch. Väl i skogen så hittar jag och Gemma en tassande kvinna som gärna ville hänga på oss. Efter ett tag inser jag att denna kvinna berättar saker som jag gillar. Driver Triathlontjejer grupp på Facebook och älskar att simma, springa och cykla. Vi tre hängde ihop hela 8 timmar och matade varandra med vad vi nu hade för energi med oss. Någon hade hallontoppar och en annan Dextrosol. Vi tog oss i mål sa snabbt farväl och la till varandra på facebook.
Nog om SUM, efter så hittade jag mod och frågade denna kvinna från skogen om hon ville köra Utö Swimrun med mig. Hon tackade ja och vi anmälde oss. Det var där min och Liselottes resa startad. Vi skulle bli ett av de 25 damlag som startar. Det behövs absolut fler kvinnor som står vid start!! Jag låter eliten springa så kan jag hålla min egen takt igenom mina äventyr.
Vi har tränat på egen hand på egen hemmaplan och ibland deltagit tillsammans i Triathlontjejer-simmar-kvällar och bubblat lite. Ett par långpass blev det också och får så klart inte glömma Ursvik Ultra 50K. När väl det började närma sig utesäsong så gick vi till Trispot i Hammarby sjöstad och provade ut Zone3 Evolution våtdräkt. Vi testade utrustningen och samarbetet i Hellas samt en av Stockholm swimrun cup. Vi insåg plötsligt att vi är lika grymma på simning. Glädjande. Vi drillade och övade samarbetet och kände oss rätt lugna på tävlingsdagen på Utö.
Tävlingsdagen den 29 maj 2016, var äntligen här. Vi hoppade på båten mot Utö där tävlingen går. Båda mumsade på sina frukostar och gladdes åt lite bildtagning samt roliga historier. Foto av Liselott.
Bäst att äta det välbeprövade inför ett lopp, så för mig blev det bananpannkakor, vatten och te.
Alla skulle till det vita tältet direkt efter landgång.
Fördelen med att vara tjejlag är att kön till registrering är väldigt kort så vi passade på hämta ut allt när vi ändå hade vägen förbi.
Race briefing: Genomgång av säkerhet, årets upplägg, tankar, viktiga regler och Lycka till!
Det var dags att svida om. Vi pratade lite innan och kände oss väldigt väl förberedda. Vi hade hittills pratat om allt vi kan tänkas utsättas för. Hur vi ska vara mot varandra när vi blir låga på energi eller hamnar i en bubbla. Om någon skadar sig, om vi behöver bryta…ALLT! Ett bra tips är att köra ultramarathon ihop för då kan ni verkligen hitta era rätta jag och varandra. Vilket vi fann på Ursvik ultra, vi kan säga att vi kom närmre varandra.
Här står vi och poserar, väl kittade och taggade. Springsträckorna skrivna på armen och redo!
Starten gick kl. 10:15! PANG!
Vi hade bestämt att vi tar det lugn i början, för vi hade erfarenhet av att första simningen inte går som man tänkt sig, att bara veta det gjorde att vi blev fokuserade. Foto av Liselott.
Foton hämtade från: World of Swimrun . Vi var kopplade från början och nästa hela loppet, förutom på ett ställe där det var branta klippor nedför. Vi kom överens att jag skulle börja dra och därefter köra varannan simsträckan. ”Swosch” sa det så var vi på andra sidan, 430 m på 7 min! Tack Coach Anna.Vi fick en självförtroendeboost av att det plötsligt kom många lag bakifrån. ”Simmade vi om alla dessa människor? Vi som var näst sist i vattnet.” Notera våra simglasögon, för undvika imma under löpningen.
Här är vi på en energistation vid den långa springsträckan. Notera våra fina egen designade pannvärmare, avklippta badmössor. Foto av: Michael Lemmel.
Båtshaket, känd som ”Första cut-off”, kom vi till med en kvart till godo. Vi tryckte i oss energi och så tog jag min färdigmarinerade Resorb i en soft-flaska 250ml som fick plats i ryggfickan. Mums!
Jag och Liselott hade t.o.m. övat på att hoppa i vattnet tillsammans, genom att hålla handen och räkna till tre. Detta gjorde att vi slapp koppla ur och det blev ingen tvekan. Så ni vet ”Jag ogillar att hoppa i pga hjärnspöken” så varje gång vi hoppade från klippor och bryggor så kom det ut ett ”IIIIIiiiik!”
Vi tassade på och simmade oss fram längs banan. Ska påpeka att vi håller god kvalitet på simningen för farten är det samma. Väl på södra sidan är det något fler vågor som Liselott älskar. Tur att hon var den som drog för jag fick lite panikkänslor och kunde övertala mig att ha is i magen för att hon höll sig lugn. Vi kommer ju ingenstans om jag lägger mig platt här. På stranden skriker hon av lycka, ”Det där var kul”. Nä fy! Något jag får öva på, höga vågor och bekvämlighet.
Väl på stranden möter vi igen den glade Michael Lemmel som haft ett öga på oss. Han lyckas ta en fantastiskt rolig bild på oss. Dancing on the beach! Vi som skojade om Jagger och Bowies musikvideo ”Dancing In The Street”. Foto av Michael Lemmel.
Vid den långa springsträckan på väg till andra cut-off börjar min mage krampa. Nästan som någon tagit tag om mig magsäck och kramar den med handen. Jag försöker klämma och få ut luften, för jag tror det är från paniken vid de stora vågorna. Efter lite om och men kommer det ut rapar och smått börjar det släppa. Jag får ett sjukt äckligt köttarmode. Under 4 500 meter löpning var vi alldeles tysta. Tänkte för mig själv ”hoppas hon inte börjar prata med mig nu eller erbjuda energi för då tappar jag det här” vilket hon inte gjorde för vi hade pratat om det att jag oftast säger till snällt när jag inte behöver pepp och att bara lita på mig eftersom det går över. Snacka om vilken stridspartner jag hittat, love you! När vi springer där kommer Michael Lemmel, igen, med ett leende på läpparna och tipsade om att vi ska tänka på att inte bli överhettade och knäppa upp. ”Cruisa på du, så tassar vi på här”. Vi börjar snegla på klockan och inse att vi kommer inte hinna till cut-off, så istället för att springa på och eventuellt dra på oss skador så började vi tänka om. Vi skulle snällt be om att få doppa oss vid energistationen och få gå tillbaks till målgången. Vilket vi fick. Så skönt att svalka sig. Jäklar vad vi pinnade på i 6 min/km.
Vi tog oss 28,5 km löpning och 3,1 km simning på hela 5,5 timmar – Total höjdstigning 2 000 meter enligt Liselotts Garmin. Vi sörjer inte direkt att vi inte tog oss i mål utan nu vet vi vad vi ska träna och tänka på tills nästa år, för Utö har inte sett nog av oss.
Våtdräkten då?
5 av 5. Den var perfekt; smidig vid bergsklättring, upp- och nedkliv samt hade bra flytförmåga! Smidigheten kring axlarna var super duper! Jag och Liselott har samma storlek på dräkten så riktigt bra passform.
4 av 5. De tillhörande calfsen, 8 mm neopren stycken på underbenen, var nog lite lite för stora, och kändes ibland tunga, eller så var jag trött(?). Dock super bra flytförmåga och snygga.
Foto av Jonna. Efter lite dusch och mat, så kunde vi ligga där i solen vid målgången, njuta av en ”surprise” som min goda stridspartner hade med sig.
Och mössan som alla fick innan start; Den kommer att användas väl under de kalla vintrarna i Norrland.
Foto av Jonna.
Jag brukar säga; Jag kan, bara jag vill och vågar, men nu blir det Vi kan, bara vi vill och vågar!
Tack gullet Liselott för det fina äventyret jag fick med dig där ute bland träden och fiskarna, och vi sitter väl på köparknappen till nästa år igen?
…och Tack till Swimrun familjen att ni anordnar så bra lopp!
Ska jag tipsa nyfikna och sugna motionärer:
1. Träna riktigt långa pass med din kompis.
2. Träna på att mata varandra när det är som jobbigaste.
3. Träna upp- och nedkliv vid vatten.
4. Träna på att berätta hur du vill ha det när det är riktigt surt.
5. Gå på inspirationskvällar och träffa eliten och andra utövare för att hämta tips.
6. Lyssna inte på allt vad jag sagt eller någon annan, utan skapa dina egna knep.
7. Var inte rädd, ni är ju två som delar på samma upplevelser.
8. Önska en startplats som present, kan kännas lite i börsen.
9. Ut och träna med er, i ur och skur.
10. Träna i din/er utrustning. Är det 6 km löpning så gör det i våtdräkten. Så du kan känna om det skaver eller behöver rättas till. För 6 km eller 20km är rätt långt i en våtdräkt.
Midsommar i Höga kusten – En solig resa genom nationalpark till fots
– Dag 1 –
Tidigt på midsommarafton var det dags att börja färden mot Höga kusten. Det var nästan bara vi ute på motorvägen. 
Väl framme så hade vi knappa två timmar att ta oss upp på Skulleberget till Toppstugan. Jag var väldigt skeptiskt hur vi skulle ta oss upp vertikalt med 15 kg packning. Men väl i skogen på väg upp möter vi en och annan som varit uppe redan. De ler och ett av paren är ett äldre par. De passar på och stanna till när vi passerar dem och hälsar att vi kommer få fantastisk utsikt när vi kommer fram. Sen så kom det där lilla onödiga jag och Martin inte har i vår ordlista. ”Det kommer vara mycket klättring på stenar så var försiktiga”. 
Vi passade på ta Rövargrottan när vi ändå hade vägarna förbi. 
Men innan grottan fanns det en del trappor, stegar, stenar och plankor att ta sig förbi. 
Väl uppe vid toppstugan upptäcker vi att för de som inte vill använda fötterna för komma upp finns det liftar som rullar på. Helt magisk utsikt inifrån toppstugan. Tänk att gifta sig här.
Vi njöt av en öl och delade på en våffla. SÅ GOTT! 
Denna bild är faktiskt tagen från dassfönstret och jag tänkte ”hur många sitter på dass med sån här utsikt?” 
Vi läste att Skuleberg ”växer” faktiskt 8 mm per år. På hundra år hade berget växt 100 cm. Jag ser fram emot nästa 1 m. 
Vi har övat på att gå cirka en timme och pausa max 15 min. Denna paus ska innehålla luftning av fötter och strumpbyte. Så här sitter vi vid botten av berget mitt på en grusväg och funderar på livet. I lumpen kallas detta även för öka sin stridsvärde.
De nästa 9 km PLUS var något tråkig tätskog. När vi börjar närma oss ”åh nu är det inte långt kvar så kommer skylt in i skogen och branta partier och vi är lagom irriterade på hemsidan som beskrev det som ”normal vandring till Kälsviken”. Båda gick i sina egna bubblor och sa ”normal vandring in my ASS”. Väl ute ur skogen så fick vi gå lite på en bilväg och tänker ”åh tack gode gud att det inte är så långt kvar”. MEN ännu en skylt 3 km till nationalparken. Skojar de med oss?
Väl framme där vi ska slå läger och äta middag kunde vi skratta lite åt ”normal vandring in my ass”.
När vi hade slagit upp tältet på rekordtid och klämt i oss middag, så gick vi lite längre bort på stranden där solen lyste för att njuta lite av midsommar. Stranden var en av ställena där tält fick resas pga att det är en nationalpark, vilket innebar att flera tält fanns där. Vi orkade inte bry oss om dem och störde vi någon gjorde det inget för vi var fler på samma ställe.
Sen blev det lite Yatzy i tältet innan natti patti.
Under kvällen gick några förbi tältet och pratade väldigt högt. ”Det känns som på festival där alla dumpar sina tält.” Så sa hans kompis det bästa ”Fast det är nog ingen som dumpar ett Hilleberg tält”. Vi kunde skratta lite åt det och somna om. Natti!
– Dag 2 –
Godmorgon!
Vi var först upp av alla läger. Jag klev ut för att börja koka vatten till termosarna, kaffet och våra frukostar. Medan jag tillagade frulle så var Martin kvar i tältet och passade på att packa lite tältgrejor. Det är så skönt att vi övat nu för tredje gången så vi vet rutinerna och vi hjälper varandra. Vi börjar bli riktigt drillade på det här med vandring och tältning. Känns tryggt inför vår stora fjällvandring på 6-7 dagar (109km).
Innan vi började dagens äventyr blev det ett sista dassbesök och påfyllning av vatten från bäcken.
Nu pratar vi om nationalpark och magiska skogar.
Klappersten uppe på en höjd!
Passerade en myr. 
Plötslig när jag kikade åt höger så trodde jag att det var mörka moln, men det var en vägg. Bergsvägg! 
Ingången till Slåttdalsskrevan. Martin passar på att hålla upp stenen.
Det var svårt att kunna titta upp och se slutet. Det här bör alla besöka och uppleva. 
Sen gick vi upp på Slåttdalskrevan och tog en paus och njöt av utsikten. 
Vi skulle ”bara” upp på ett till berg. Slåttdalsberget. Ännu en vinkel att inte känna svindel för. Denna gång inga stegar och andra hjälpmedel. KLÄTTRA! 
Vi sa att vi skulle ta det lugnare denna dag för att verkligen njuta. Så lunch med siesta, vin, kokkaffe, choklad. 
Jag designade det otroligt avancerade vinglaset till denna vandring. Äh, kreativitet har inga gränser.
Vinet, åh så gott. Jag ville verkligen ha vin med mig så det så men då får jag också konka den. 
Kokkaffe och eget litet vindskydd. Efter lite siesta i solen så kom vi på att vi vill ju gärna hinna tillbaka till Naturum som stänger kl. 17. Vi kom fram 16:45 även om vi tog våra pauser och bytte strumpor.
När vi kom fram så frågar Martin om vi ska kolla om det finns små stugor billigt och lediga. och det fanns! Check!
Men först skulle vi äta middag, så vi svängde in på Dockstabaren. Köttbullar med lingonsylt, kaffe och EN VALFRI gobit! Skulle aldrig hända i Stockholm för 88 kr. Plötsligt började alla bara försvinna, de kanske stänger. Javisst. Vi har verkligen tiden vid vår sida.
För 400 kr fick vi en hel stuga med gemensam toa/dusch med andra stugor. Vi passade på lufta tältet och duscha! Så skönt! Stridsvärdet på topp!
Lite yatzy innan natti i varsina våningsängar.
– Dag 3 –
GOD MORGON!
Vi åkte till Härnösand och handlade frulle. Åkte till ett ”hemligt” ställe, Varptjärnen. Den var bara för oss. 
Hade vi haft mer tid så ett dopp hade varit fin.
Sammanfattning av helgen:
ÅK till Höga kusten!
Skippa Högakustenleden från Skulleberg till Kälsviken och åk till Entré syd med bil istället istället. Bara för att den sträckan är så tråkig! Annars gå den om du är där för att träna/öva.
Besök Slåttdalsskreven, skrik Ronjas vårskrik.
Ta en tur upp på Slåttdalsberget.
Ät mat och njut!
Besök Skuleberg.
Har du tid ta en tur inne i Naturum.
Besök Rövarbyn.
Besök Rövargrottan.
Vi gick 13 km första dagen och 20 km andra dagen.
Notering!
Tråkigt att mina barndomsminnen är borta. Stugorna som fanns vid Skuleberg finns inte kvar då Naturvårdsverket tagit över marken och de får inte konkurrera med privata stuguthyrningen som finns i närheten. Men tack för den tiden jag fick i dem. År 2007 blev Naturum klar.
Jonnalainen mot äventyr 