Gällivare – mitt hem?
Kära dagbok.
Sedan jag flyttade till Gällivare så har jag fått med jämna mellanrum frågan ”Trivs du här?”.
Utan tvekan har jag svarat JA.
Igår fick jag frågan igen efter att jag hade varit på tur med cykeln (10 mil) och bara av hälften var svinkalla och i motvind.
Jag svarade utan tvekan JA.
Jag hann tänka efter varför trivs jag egentligen? Jag har ju min mamma kvar i stor stan. Även om det vara piskade cykeltur så trivs jag här.
Jag får cykla utan att bli ned sprutan med spolarvätska. Jag får springa i härliga naturmiljöer. Jag blir inte stressad över att damen längs fram i kassakön gräver mynt från sin börs. Jag får njuta av snön. Jag får cykla kort bit till vänner för spontan spelkväll. Jag får träna på gymmet utan att köa. Jag kan kila ned till pizzerian och den är varm fortfarande när jag kommer hem. Jag får simma utan att trängas i poolen. Jag fått nya vänner som jag kan skratta till mig magrutor. Jag får ta bilen till jobbet utan att stå i kö. Jag bemöts av främlingar på stan och växlar ett par ord.
Många varit oroliga att jag inte trivs här. Jag har väl inte flytta till Gällivare med tvång och mot min vilja? Jag trivs så pass att jag rekommenderar Gällivare till mina vänner och familj. Det är här vi ska bo.
Nej, vintern är inte så kall.
Nej, vintern är inte så mörk. Bara att solen lyser men kommer inte över horisonten.
Nej, det är inte tråkigt här.
Nej, ….
Så jag trivs här och där jag bygger mitt bo blir till mitt hem.
Jonnalainen mot äventyr 