Jag är född på orten Tumba som tillhör Botkyrka kommun. Uppvuxen där tillsammans med min finska föräldrar och ett par syskon. Gick finsk grundskola och efter det sökte jag till räddningstjänst gymnasiet. Jag ville bli brandman. För att öka chanserna för jobb inom brandförsvaret var det att göra gröntjänst inom transport eller brandtjänst. När jag väl hade mönstrat och fått biljett till försvarsmakten då ändrades förutsättningarna för brandmannayrket. Tvårig SMO utbildning, Skydd Mot Olyckor, men va i***.

Nå väl, inte gick det backa ur gröntjänsten. Gjorde min värnplikt 11 månader och förutsättningar för att bli officer blev också ändrat. Samtliga var tvungna för ställa upp på någon form av utlandstjänst. Vad ska jag göra nu? Försökte hitta utbildning på högskolor, men jag saknade fysik B och engelska B.

Jag jobbade med fruktkorgar medan min dåvarande pojkvän läste tekniskt basår på KTH. Det kunde vara något som ger garantiplats till KTH? Sökte och kom in terminen efter. Då fick jag upprepa både Kemi A, fysik A, Matte C och D. Sedan fick jag äntligen till det där med Fysik B. Rätt bra för nu förstod jag vad jag inte hade förstått i gymnasiet.

Under tekniskt basår blev förtjust i ämnet Kemi. Sökte vidare till Högskoleingenjörs programmet för kemiteknik. Jisses vad roliga tre år och hittade ju min stora kärlek på KTH. Han den där från Gällivare.

När jag skrev mitt examensarbete på Nynas AB ute i Nynäshamn fick jag både sommarjobb och mitt första ingenjörsjobb. Trivdes med arbetsuppgifterna, men resvägen började slita både på min hälsa och förhållande. Sökte jobb närmre stan. Hittade forskningsinstitut som behövde laboratorieingenjör för analysera betong. Där fick jag sköta ett helt kemilaboratorium själv. Åren gick och vi fick besked att våran verkställande direktör ska sluta och gå över till att KTH. Detta gjorde att det blev en ny ledning och omorganisation. Då var jag huvudskyddsombud och med nya ledningen och ny närmaste chef fick jag inte utlopp för ett stimulerande arbete. Så min lust slocknade.

Jag och min sambo hade sedan länge skojat om att ”vi kan flytta till Gällivare”. Han är från Gällivare. När lusten för jobbet hade slocknat så provade vi söka jobb i norra Sverige. Han fick ena jobberbjudanden tack vare sin utbildning. Jag med kemiingejörsexamen hade inte mycket att välja på. Gruvorna hade nedskärningar. Vad gör jag då? Kollade på Masterutbildningar för att bygga på min utbildning. de flesta var på engelska och jag var inte redo för 2 år till med engelska. Råkade hitta 1 årig magisterutbildning inom arbetsmiljö. Det var ju något nu när jag varit skyddsombud. Kom in och tog tjänstledig från jobbet. Detta år gjorde att jag hann ladda om mina batterier och få lust för arbetsmarknaden. Detta gjorde också att fler jobbmöjligheter öppnades. Jag sa upp mig, då min sambo hade fått jobb och jag eventuellt kunde få deltid på företaget jag skrev mitt exjobb med. Det löser sig och jag får väl köra truck tills något blir ledigt, tänkte jag.

Medans jag skrev mitt magister examensarbete (2016) i Gällivare så sökte en av gruvorna projektledare för ettårig kemikaliehanterings projekt. Den vad som gjord för mig!

Året gick fort och jag trivdes där jag jobbade. Tyvärr fanns inte resurser för att behålla mig kvar efter projektet. Jag fick börja söka jobb igen. Ett av tjänsterna var helt rätt i tiden och hos den andra gruvan. Tack för omorganisationerna, liksom! Jag är än där idag. Trivs och har inte tänkt lämna företaget på länge. Jag vill vara en av dem som säger ”För 30 år sedan när jag började….”

Jag har hittat hem och jag kan börja verkligen rota mig. En sak jag saknar här i Gällivare är ljudet från gräshopporna. Finns inga gräshoppor här.

Hoppas min blogg kan ge dig energi. Livetsvägen har både guppar och gropar. Ibland byter vägen helt sin riktning och blir inte som du hade förutsatt. ÄH! Jag vill, jag kan och bara jag vågar!

Bilden nedan: Jag och min mor på Dundret, Gällivare.

Bilden nedan: Kaffe i naturen är något jag och Martin sysslar med och kallas för #packatermosensådrarvi